gråter

När jag skulle hämta Oscar på fritids träffade jag en av fröknarna och hon tittar på mig med uppskärrad blick. Jag frågar med ett leende "är min son ute eller inne?"
-"nej han har vi skickat hem med bussen!" säger hon
-"va? säger, jag skickat hem."
-"jaa..."svarade hon
Jag sa knappt hej då utan sprang tillbaka till bilen. Jag har varit i min skolan tilldess att jag skulle hämta honom. ALLTSÅ FANNS DET INGEN HEMMA ATT TA EMOT HONOM!!!!
Jag fick panik, hjärtklappning, ont i hjärtat och började gråta! Jag tänkte att jag ringer till hans kompis utifall att han har gått dit.
Han var där!!! Vilken tur!
Jag åkte dit i panik. Hann knappt stänga av bilen innan jag rusade in hos dem. Där öppnade han dörren och jag började att gråta hejdlöst!
Sådant får inte hända! NOLLTOLERANS! Skolan har skrivit fel i hans schema därav han blev hemskickad med buss och han kunde inte veta vad som var rätt.
Jag mår så dåligt över det som hänt. Bara går runt här och gråter. Tänk om...... rör sig i huvudet hela tiden! Tänk om kompisen INTE varit hemma, tänk om någon hade plockat upp honom i sin bil och bara åkt. Nu gråter jag igen.
Hemskt slut på denna vecka. Hoppas att han mår bra. Vi har pratat litegrann och han tyckte att det var lite läskigt när ingen öppnade, men att han sedan hade sprungit till kompisen.
Han blev nog mest skärrad av att mamma stortjöt när han öppnade dörren hos kompisen.

suck tar ett tag att lugna ner sig.
vi hörs
Anna